Usch vad jag hatar humör svägningar och ont i magen!!

Det är sjukt jag blir så arg för ingenting och ledsen för minsta lilla! Det suger. Eller ja att bli jätte arg passade mig ganska bra på amtten. Min mattelärare gjorde fel och körde ut två i min klass (varav en är mexican och kan typ bäbis svenska, ni vet sån som man pratar när man är bäbis, och den andra översatte till henne, inte hela tiden men en stund.) ah så körde han ut dom och sen frågar han oss om han gjorde fel alla bara jaa!! Sen sa han typ "men det är väl inget att bråka om?" Alla säger då "jooo" Sen blir jag sur och säger "MEN DÅ GÅR VÄL JAG OCKSÅ UT DÅ!!" Sen gick jag ut och sen kom ganska många gående efter mig. Liiite stolt blev jag allt! haha.

Men annars hatar jag humörsvängingarna, Tobbe kom senare än vad han sa till mig igår. Och hade jag varit en normal människa hade jag sagt okej då kan jag göra något vettigt så länge som att typ räkna matte. (hahahahaha) aah men nu är inte jag en normal människa, jag blev så ledsen och när han kom var jag så himla sur men sen sa jag åt mig själv på skarpen att nu f¨år jag sluta vara en sån jävla mes och vara glad!! Sen var jag det, och vet ni? Jag skiter i jävla humörsvängingarna och är glad ändå!

Det där med ont i magen är också något nytt jag har börjat med, varje gång jag äter något mår jag illa och vill dö, känns som att jag vill gå och föda i ett hörn som Elin skulle ha sagt! Får sååå ont i magen, så det bidrog liiite till min surhet igår. Förlåt Tobbe min underbara pojkvän som står ut med mig trots att jag blev sur! Älskar dig<3