Jag försöker sätta livet i perspektiv. Försöker föreställa mig vad som komma skall. Måla upp en bild för hur jag vill att allt ska va. För en sak som slog mig nyss. Allt kommer inte serveras på silverfat. Jag kommer att behöva kämpa för att nå mina mål, och varför kämpa om jag inte vet vad jag kämpar för?

Lite så sitter jag och tänker. Undrar, vart kommer jag att befinna mig om 257 dagar? Jo då, då kommer jag stå utanför De Geergymnasiet, lyckligare och fullare än någonsin och sjunga studentsången. Men nästa dag? Det är så hela välrden ligger framför mina fötter och mitt nästa kliv kommer vara början på den väg jag ska gå resten av mitt liv. Åt vilket håll ska jag gå? Vem ska följa med mig? För första gången i mitt liv kommer jag att stå på egna ben utan någon som håller mig i handen och säger att allt kommer att lösa sig tillslut. Visst, mina nära och kära kommer alltid att finnas där fysiskt sätt. Men psykiskt är det jag som styr. Vilken väg jag går är det jag som väljer.

Samtidigt som jag vill veta vad jag kommer att välja, vart jag kommer ta vägen om 258 dagar. Så vill jag inte veta, för man kan aldrig veta vart vägen leder förän man går på den.

Men det gäller att vara förberedd på  allt, ladda upp med vad som kan tänkas behövas och det är ingenting som jag kan göra då. För det måste jag börja med redan nu. Så det är det jag sitter här och försöker komma fram till, hur jag bäst kan förbereda mig inför resten av mitt liv.

HAHA! Vet knappast själv vad jag sitter här och skriver om. Jag vet att några som läser det här kommer bara "skitsamma lev i nuet, fånga dagen" Men jag kan inte hålla med om att leva i nuet är det bästa ledmotivet. Skulle inte fungera i längden. För mina drömmar kräver förberedelser, mitt mål om att någon gång bo utomlands, för det krävs det pengar alltså lan jag inte gå runt och leva i nuet och sen när jag verkligen vill åka inse att jag inte har råd att uppfylla min dröm. Så det är sånt jag ska förbereda mig på. Nu när jag läser det jag nyss skrivit så låter det som att jag ska bli den tråkigaste människan någonsin, bara sitta hemma och spara pengar. Men nejdå. För de här 257 dagarna som leder upp till resten av mitt liv, de ska bli de bästa någonsin! Jag måste bara hitta balansen mellan det jag vill göra just nu, och det jag vill göra senare.

Så mitt råd till mig själv är att inte fånga dagen, utan skapa den.