Han och jag träffades genom gemensamma vänner i början av 9an, jag blev otroligt förälskad väldigt fort och han var verkligen en utav de finaste killarna både i personligheten och utseendet. Vi var inte tillsammans så länge, men jag kommer alltid komma ihåg honom som min första riktiga kärlek, vi hade otroligt roligt tillsammans och när det tog slut blev jag ledsen, egentligen inte för att det tog slut, för vårat förhållande hade gått allt för fort och vi kände inte varandra fullt ut. Utan jag blev ledsen för att jag trodde jag skulle förlora en utav de roligaste människorna jag någonsin träffat.

Visst förlorade vi kontakten, ordentligt, men nu går vi båda i skolan i Norrköping och pratar ibland på tåget och jag är väldigt glad för det!