Lilla farbrorn
När jag satt i väntrummet och väntade (nähääääää?!) så kommer det in en liten farbror med rullator tar en tidning och sätter sig. Sen är det någon sköterska som ropar upp ett nummer, 4 tror jag det var, då är det en annan sköterska som säger "jag tror det är han gubben med mörkgrön jacka och keps" (min lilla farbror med tidningen)
Den första sköterskan säger jahaa, är inte han döv?
Nej det tror jag inte säger den andra men han är lite vimsig och borta.
Jahaaa. Sa den första då.
Den andra säger då "jag tror att han tog en lapp fast han inte skulle!"
"okej då tar jag nästa då!" Säger den första då.
Under detta samtal har den lilla farbrorn ställt sig upp och börjat gå omkring i korridoren bredvid väntrummet, han såg så ensam ut! Så ledsen på något vis. Jag tror att han inte alls var döv att han hörde mycket väl vad sköterskorna sa och blev lite ledsen. Det är väl ingen som inte skulle bli lite sårad om man hör någon säga att man är vimsig och borta? Särskilt när det inte är direkt till en själv.
Nu säger jag ju inte att sköterskan skulle gått fram till den lilla farbrorn och säga "Hej jag tycker du är lite vimsig och borta!"
Nej jag tycker att hon hade kunnat gå fram till honom och frågat om det var han som var nummer 4.
Men det är bara som jag kände då, jag ville bara gå fram till honom och säga du är inte ensam lilla farbrorn, men jag är ganska rädd för gamlingar jag inte känner, även om de kan vara lite söta att kolla på. Typ som hundar.
Kommentarer
Trackback