Min mormors man Ove, hans pappa bor nere vid västkusten, världens mysigaste plats, en jätteliten by. Bredvid hans hus fanns ett högt berg (kan ha vart en större kulle, detta minne är från när jag var ca 5, 6) jag var alltid så fascinerad utav det där berget, så stort det var!

En dag så bestämde sig Ove för att sätta upp ett räcke vid kanten så att jag kunde gå upp där utan att ramla ner och slå ihjäl mig.

Så en dag så gick han och jag upp dit, med fika.

När jag var där uppe tyckte jag att jag kunde se hela världen, att jag kunde se enda till Kina! Helt otroligt tyckte jag att det var!

Som sagt vet inte om det var riktigt så här det gick till eller om det ens är sant, men det är ett minne jag har som jag älskar. För jag var så lycklig som kunde se så otroligt långt!