Det var en kille som jag känt i ungefär ett halvår eller mer, vi hade börjat prata mer och mer men det var ingenting jag tänkte direkt på fören en dag då min kompis sa att han gillade mig. Jag var 14 kände mig oälskad så dum som jag var fick jag ju för mig att jag också gilla honom.

Så en dag bestämde vi oss för att gå ut och gå tillsammans. Vi gick djulöallé det var bäckmörkt, så tillslut kunde vi inte gå längre. Då helt plötsligt säger han att han är rädd och frågar om han kan få en kram, såklart kramar jag honom och sen frågar han om han kan få en kram och en puss? Eftersom min hjärna var inställd på att jag gillade honom så sa jag ju självklart ja!

Så var det.

När jag kom hem kände jag mig som en idiot så jag verkligen kommit på att jag absolut inte tyckte om honom på det sättet! Så då sa jag det och han blev ledsen, men idag är vi vänner så han blev ju inte helt krossad i alla fall!