Det är svårt att sätta en hänndelse på vad som gjort mig till den jag är idag. Eftersom alla de där små händelserna jag varit med om sakta men säkert bygger upp mig till den jag är och vill vara.
Som alla de där händelserna när man är liten, man skadar sig lär sig att inte göra så igen. Som exempel så kommer jag ihåg när jag var liten, en sen höst, var i lekparken med min dagmamma och massa andra barn och skulle kasta mig från en sten till en gren.. Jag hade vantar på mig och det var halt på grenen så när jag försöker greppa grenen så halkar mina händer av och jag faller med ryggen före ner mot stenen.
Eller när farmor och jag gick vilse i skogen när vi skulle plocka svamp.
Första gången Tobbe kysste mig eller första dagen på gymnasiet.
Jag tror verkligen inte att man kan säga att just den här saken har gjort mig till den jag är och vill vara, utan allt handlar om de där små sakerna som betyder så mycket i längden!